DET LIGGER NÅGOT ANNAT I DET ÄN ATT FÖRSTÖRA

Tänker på en pojke på skolan som har mycket svårt med disciplinen i klassrummet och att sitta still. Dessutom är han ibland hård mot klasskompisar men verkar knappt medveten om det själv. Det som är speciellt med honom är att har en stor begåvning i sina rörelser. Oftast händer saker väldigt snabbt och jag måste ha någon slags föreställningsförmåga för att förstå att det ligger något annat i det än att förstöra.

Jag minns en gruppövning han gjorde i eurytmin på skolan. De skulle hitta på egna synkade rörelser till en vers och visa upp för de andra. Precis innan gruppen skulle träffas gjorde han snabbt en massa rörelser som först verkade vara för att förstöra eller sätta käppar i hjulet för det hela. Det kunde det ha gjort men fick tanken på att det kunde vara något han ville visa. När jag sa att vi kunde ta in hans rörelser så visade det sig att han redan hade en massa rörelser till versen. Det verkar som att han är så snabb ur att han hela tiden vill vara i rörelse och gå till handling. På det sätt han är så passar det helt enkelt inte in i den gamla trånga skolkostymen där läraren först ska följa sitt schema i en slags paus och sedan kommer en gräns där övningen ska utföras på tänkt sätt. Jag menar inte att det måste vara helt vilt och fritt men det kan vara en vägvisning för oss pedagoger att vara beredda och uppmärksamma på nästa steg och de rörelser som så att säga ligger i luften. På en traditionell skola kan det fungera om han har en assistent som fångar upp det men tänk en skola som har flowet och rörelsen och livet inbakat i pedagogiken. Då kan det säkert ge en riktning för att fånga upp allt det nya som barnen kommer med. Ja då blir även stillhet och tystnad inte bara ett sätt att kunna arbeta mer eller en övning eller disciplin utan en del av livet och flödet som vi kan komma till.

Christoffer, Tillitsverkare