Förväntan. Trädgårdsgrupp möter trädgård.

Förväntan lever i naturen nu när så mycket vill bli till. Frön, knoppas, skott vill skjuta fart. Sträcka sig mot vårsolen, upp mot himlen. Men det är inte så lätt när nattfrosten gör marken hård. Kalla vindar säger stopp. Inget skyddande grönt hölje finns. April växlar mellan den ljuva och det bitande kalla. I gruppen finns också förväntan. Förhoppningar om att få ta del av något annorlunda, Något nytt som kan vara mig till hjälp? Kan trädgården hjälpa mig att må bättre?

Öva inlevelse. Ingen självklarhet att vara i sinnesro. Kanske känner jag hur det kryper i kroppen när det blir stilla. De få ljuden blir påträngande, störande. Eller så tycker jag att det är så rogivande att mitt medvetande flyter bort. Det tar tid att komma till medveten närvaro. 

Så utmaningen att göra med mina händer utan att stänga av. Utan att värdera, kritisera eller oroa mig. Utan att göra Vad gör det förhållningssättet med mig?

Mattias, Tillitsverket