Äppelblommorna helt utslagna, lysande vita. Förra gången skiftade de en hel del i rosa. Vi får uppleva årets första sommardag med sol och värme. Äntligen! Grönskan börjar tätna, björkens löv hörs svagt rassla i vinden. Eken har ännu ljusgröna, genomskinliga blad. Den stora, mörka granen är högt där uppe översållad med lysande röda blomspiror. De skall en gång i framtiden, om ett år bli till hängande, mogna kottar.

Vad gör man en sådan här härlig dag, om inte går på en utflykt? Det får bli en kort vandring, då några har svårt med orken. Som tur är har vi bara 150 meter till en hissnade vacker utsikt över havet. Att bara sitta här tysta på berget och ta in...      Till utflykten hör också att plocka en bukett av det var och en hittar på vägen. Det blir en samling vackra skapelser med ganska olika karaktär.  Varför gör vi detta? För att människan är en skapande varelse. Och med vår skapande förmåga i funktion är vi bättre rustade att möta nya utmaningar och hålla oss friska. Vi samtalar om hur övandet av den skapande förmågan kan berika oss och göra oss mer rörliga som människor.

Petra, vår kära sjukgymnast, bidrar som alltid med att känna av våra spänningar i musklerna och få dem att komma till avslappning. Det hjälper till att få landa i kroppen och bli friare i andningen. 

Målningen denna gång blir inspirerad av havet och himlen, det vi tog in under utflykten. De flesta har blivit bra på att släppa föreställning och form i målandet. Ett kravlöst och förhoppningsvis lekfullt möte med färgen kan ske på papperet.