Snöglopp, 3 grader +, heldagsregn, kraftiga vindbyar. Knappast upplyftande den 5:e maj. Fast vi vet att vädret är bara att finna sig i. Regn behövs och trummar rogivande mot taket. Vi hade en fin stund i onsdags då vi kunde sitta skyddade av glas och titta ut i det spirande. 

Men hur är det med bakslag i måendet? Det behöver också accepteras och inte minst tas om hand om. Personer med postcovid får ofta öva på det. Gränserna är snäva och det krävs så lite för att det ska bli för mycket. Vi är så vana att tänja på gränserna för att bli starka. Men det är svårt att inse och acceptera hur nedsatt orken ofta är. Vi är inte vana att vila och återhämtning är det som uppfyller det mesta av vår tid. Att öva ro i tillvaron är nödvändigt för många med postcovid. Njuta av det lilla. Tänka på lång sikt. Kanske mognar något nytt under tiden?