Den 9:e juni, varmt, kvavt, oberäkneliga moln. Fåglakören tar mest paus idag. Är atmosfären för tryckande? Trafikolycka spärrar vägen, flera vänder hemåt igen på morgonen. Tunnel i Södra länken vattenfylls av störtregn vid middagstid och stängs av. Trots trafikhinder kommer nästan alla till eftermiddagsgruppen.

Detta är dagen då de första rosorna i trädgården slår ut, en händelse värd att uppmärksamma. Bland annat en sort vid namn Louise Bugnet. Lär känna henne lite. Varmvita blommor med rödvioletta strimmor. Doftar härligt, lagom intensivt. Ger mig en högtidlig och andaktsfull stämning. Välkommen, rosornas tid!

Många andra dofter fyller trädgården denna dag. Lagerhäggen utanför ingången. Liljekonvalj när man just stigit in och mitt i trädgården kaprifol, vars doft tätnar först framåt kvällen.

Mycket att uppleva nu. Vi använder vår inlevelse. Var och en väljer något i trädgården att lära känna. De flesta väljer så klart någon blommande växt. Hur ofta händer det att vi ägnar femton minuter åt att bara iaktta och leva oss in i något speciellt? Låta det möte som uppstår uppstå? Flera berättar efteråt att de upplevt något speciellt, som att de nästan fått en ny bekantskap. Kanske en bekantskap som kan växa i framtiden?

Eftermiddagsgruppen fick denna gång besök av en tillfälligt inhoppande fysioterapeut, då Petra var bortrest. Istället var det Kristina som ledde den kroppsliga avspänningen. Vi var glada för insatsen och hon uttryckte tacksamhet för att ha fått upplevt den speciella atmosfären i trädgårdsgruppen.

Och så målade vi. Med inspiration av sin inlevelsestund målade vi en eller flera färger. Ingen prestation, utan föreställande, bara leva med färgen på papperet.