Ska vi hoppa över eld?

Barnen har hört talas om eld-hoppet. De tittar på den stenlagda eldstaden som är ganska hög och där vi grillar korv. Undrar. Ett lågt eldfat läggs på marken, glöd hämtas från elden och torrt ris läggs på. Uppmärksamma barn samlas snabbt.

Vilka vill hoppa?

Frågan får fler att vakna till. Kan man verkligen hoppa över eld? Brinner inte håret upp? Skorna? Lågorna når en halvmeter upp från den lilla rishögen på fatet. Spänning och förväntan. Ska man verkligen få hoppa? På riktigt? Den mest äventyrliga står först, med iver redo för att pröva sitt mod, sin kraft och sin vilja. Ett sus hörs från alla barn när kroppen går genom elden. Det går! En efter en hoppar. Rädsla, mod och glädje fyller barnen. Den riktigt modiga vågar erkänna rädslan och hoppar vid sidan av elden. Barnen klappar och säger uppmuntrande – nästa gång kommer du våga! Lågorna sjunker när riset brinner upp. Nu måste alla stanna. Eld ska man ha respekt för, man får inte springa hur som helst. Mer ris läggs på. Koncentration. Barnen prövar olika sätt att hoppa. Som barn gör när de undersöker och vill pröva sina gränser. Men vuxna har överblick, ser när fokus släpper. Samlar till koncentration igen. En och en hoppar.

Men nu, spring efter varandra utan paus, spring!

En ström av barn rinner genom elden, en gemensam ström. Fokuserat och i turordning men snabbt. Den som hittills inte vågat hoppa kommer nu med, vill vara med i den gemensamma strömmen. Något nytt sker. Det är inte längre var och en för sig. De släpper det egna men går in med hela sig. En strömmande positiv kraft griper barnen. Att ge sig för att vilja tillsammans är starkt.