Tänk att bara springa för att det är kul. Det är vad vi gör på Naturleken. Vi ska dit och vi springer och sen går vi på alla fyra baklänges upp för en svår brant och det känns alldeles knäppt så jag blir alldeles skrattfärdig. Saker händer en rot en sten är i vägen eller så trasslar jag in mig i Vide sen går vi vidare in i den snåriga skogen. Vi är tillsammans och för barnen är det ett naturligt tillstånd och för mig med bara jag ger mig hän. Att få använda sin kropp att springa och ha kul möta hinder och känna av allt det man klarar av. Och se och höra alla barnen som försöker och utmanar sig. Det är underbart. Att få röra sig springa och vara tillsammans med andra bara för att man tycker det är roligt. För det är inte riktigt samma sak om jag skulle ge mig ut själv eller med någon enstaka följeslagare. Det blir inget gammalt vanligt invant utan vi tar oss hela tiden vidare till nästa äventyr. Som att komma fram till det mäktiga havet och mötas av naturens krafter och förundras. Jag önskar innerligt att fler får vara med om detta mäktiga sätt att vara människa.