De speciella barnen

Vi bakar in sånger och sagor i brödet vi bakar in varma hjärtan och få vara sig själv vi bakar in värden som hör framtiden till. Som att så ett okänt frö som kanske blir en blomma någon gång.

Så kom de igen körandes till vägens ände med sina barn. Vi har bakdag för barn med ”funktionsvariationer”. Vi hör rop och skrik över krönet och så kör det igång. Oftast kommer det såväl stamgäster ut hit som barn som aldrig har varit här tidigare. Det roliga är att även om vi aldrig setts tidigare så går det bra att prata som om vi var gamla vänner. De här barnen har nämligen sällan fördomar eller normer som gör att du måste göra på ett visst sätt.

Ja här får du göra från hjärtat så att säga. Dom där barnsliga tokrokliga sakerna du aldrig vågat säga förut. Det som känts som konstigt och pinsamt blir något stort och levande. Här får du leenden, skratt och gnistrande ögon tillbaka.

Och varför något så enkelt som bakning. Jo för att alla tycker om det och det är fint att samlas kring något som knådas bearbetas och blir till, det är fint att samlas i ett rum i värme och gemenskap,

Vi samlas och pratar, vi mjölar bord och knådar, vi brer på fyllning, viker, formar och lägger på plåtar. Men vi skojar också och sjunger och berättar sagor och historier. Med dessa fina barn blir det på riktigt på något sätt och så enkelt. Skratt, tårar, roliga, känslofyllda sånger till idogt innerligt bakande. Blyghet, kraft, känslighet, skoj, värme... Allt får finnas med.

Vid dessa enkla skapande tillfällen kommer vi till lekfullhetens kärna och det är något vist med det. Visdomen börjar liksom med leken och det får dig på andra vägar än du tänkt dig. Plötsligt befinner du dig i nya upplevelser och insikter.  Visheten har sin början i det som sker nere på marken, som upplevelser av det enkla i livet, visheten börjar med kärleken till den lilla människan, människan med det goda hjärtat som inte har behov av egenvinning utan ger av sig själv så som hon är.

Hönan och Ägget, det lilla sociala vedugnsbakeriet ute vid havet, fylldes av engagemang i bak, saga och sång. Tack alla fina barn och tack alla assistenter och föräldrar som tar med barnen ut hit till vägens ände.

Transparenta ramar för liv och lek

Vi har alltid med några spralliga barn i naturleken. De kan vara ropiga, skrikiga och vill göra på sitt eget sätt. Istället för att hyscha och tysta finns en annan väg. Dels mjukar naturen själv till det hårda spretiga. Dels visar spralligheten på behov att röra mycket på sig, kämpa och bli trött. Mot slutet av äventyret sitter vi nöjda på klipphällar vid havet. Jag ser barn som förändrats. Barn som behövde ansträngningen för att komma in i sig själva. Tittar på barnen och ser begrundan, närvaro och rofylldhet. Hela livet behöver egentligen pendla och röra sig mellan vara och göra, mellan inre och yttre. Vi vuxna måste skapa de rätta förutsättningarna för att denna rytm och livspuls ska komma till, hitta transparenta ramar för liv och lek.

TILLIT.NU

Idag är det premiär för Tillit.nu!

En digital samlingsplats för kunskap, erfarenheter, forskning och inspiration kring frågor som rör tillit, lek, skapande och kreativitet. Vår förhoppning är att Tillit.nu ska vara en resursbas för alla som verkar för positiv samhällsutveckling.

Du kan bli medskapare genom att registrera dig som användare! Tanken är nämligen att Tillit.nu ska växa organiskt genom att den samskapas av användare som samlar och delar innehåll.

Skapa Leka Lyssna – en hyllning till den skapande människan är vårt första huvudtema.

Vi är många runt om i världen som vill verka för det mänskliga i människan genom lek och skapande. Här hittar du forskning som stödjer, och artiklar som inspirerar och uppmärksammar vikten av att gå från ett resultatorienterat till ett människofokuserat samhälle.

Varmt Välkomna!

SKA VI HOPPA ÖVER ELD?

Ska vi hoppa över eld?

Barnen har hört talas om eld-hoppet. De tittar på den stenlagda eldstaden som är ganska hög och där vi grillar korv. Undrar. Ett lågt eldfat läggs på marken, glöd hämtas från elden och torrt ris läggs på. Uppmärksamma barn samlas snabbt.

Vilka vill hoppa?

Frågan får fler att vakna till. Kan man verkligen hoppa över eld? Brinner inte håret upp? Skorna? Lågorna når en halvmeter upp från den lilla rishögen på fatet. Spänning och förväntan. Ska man verkligen få hoppa? På riktigt? Den mest äventyrliga står först, med iver redo för att pröva sitt mod, sin kraft och sin vilja. Ett sus hörs från alla barn när kroppen går genom elden. Det går! En efter en hoppar. Rädsla, mod och glädje fyller barnen. Den riktigt modiga vågar erkänna rädslan och hoppar vid sidan av elden. Barnen klappar och säger uppmuntrande – nästa gång kommer du våga! Lågorna sjunker när riset brinner upp. Nu måste alla stanna. Eld ska man ha respekt för, man får inte springa hur som helst. Mer ris läggs på. Koncentration. Barnen prövar olika sätt att hoppa. Som barn gör när de undersöker och vill pröva sina gränser. Men vuxna har överblick, ser när fokus släpper. Samlar till koncentration igen. En och en hoppar.

Men nu, spring efter varandra utan paus, spring!

En ström av barn rinner genom elden, en gemensam ström. Fokuserat och i turordning men snabbt. Den som hittills inte vågat hoppa kommer nu med, vill vara med i den gemensamma strömmen. Något nytt sker. Det är inte längre var och en för sig. De släpper det egna men går in med hela sig. En strömmande positiv kraft griper barnen. Att ge sig för att vilja tillsammans är starkt.

Ett levande liv tillsammans med mitt barn

I måndags var sista tillfället för sensommarens kurs "Ett levande liv tillsammans med mitt barn". Vi avslutade i bakeriet och skapade en gemensam pizzabuffé.

Det har varit fantastiskt fint att träffa och lära känna stora som små.

Så här lät en reflektion från en av mammorna om varför de sökt sig till kursen.

"Jag sökte något annat än samtalen med mina vänner som fått barn. Det blir så mycket prat om vilka saker man ska ha. Här pratar vi om grunden, det viktiga, som leken och vad vi vill ge våra barn."

 

Bebisar i skogen

NATUREN var dagens tema för "Ett levande liv tillsammans med mitt barn"
Skogen fylldes av små bebisar som gnagde på kottar, mumsade blåbär och kände på granbarr. Vi vuxna samtalade bland annat om naturens rogivande kraft och dess fantastiska och outtömliga möjlighet som lekplats, från den lilla bebisen som med förundran tar in ljud, dofter och smaker till de större barnen som bygger kojor och prövar sin kraft och sitt mod.
 

 

 

 

min INställning

Jag arbetar med en skärm inför en utställning. Jag vill gärna in och pilla med detaljer och övergångar så att en komplett helhet skapas på direkten. Struktur, inga hål eller osäkerheter här inte. Men det skapas något spännande först om jag vågar vara i och hitta i det där övergripande, svårgreppbara. Hur får jag fatt i känslan?
Det är precis som med bilderna jag målat till skärmen. När jag försöker måla ett barn så är det så lätt att bara nörda in på den faktiska formen. Hur ser ett barn ut. Jag märker att de bilder när jag haft formen i fokus blir platta och ointressanta. Det blir mycket mer spännande när jag fokuserar fullt på uttrycket och känslan jag vill förmedla hur taffliga penseldragen än må vara.
Både spännande och skrämmande att märka av hur min inställning så starkt påverkar mitt uttryck. Vad är det jag ser? Vad är det jag förmedlar?

Tänker på det där uttrycket att det ligger i både skaparens och betraktarens ögon. Vill jag förmedla något mer än formen? Vill jag se något mer än formen?

Och det är ju också vad det handlar om i hur jag betraktar livet i stort. Ser jag mitt barn komma emot mig med hela ansiktet nersmetat med glass? Eller ser jag mitt barn komma emot mig fylld med glädje och belåtenhet över att ha mumsat i sig en stor glasstrut?

Inställningen ligger hos mig. Inför mig själv, mina barn och mitt liv. Det är ett stort ansvar och en stor möjliggörare! Det är jag som skapar mitt liv och inte de yttre omständigheterna.

Fantasi och lek, på riktigt

16-06-19__DSC1527.jpg

Fantasi och lek, på riktigt.  Visst, på ett sätt är det på låtsas, stenhögen framför mig är inte en riktig bakugn med glödheta stenar. Men pojkens inlevelse mot leken och ugnen är PÅ RIKTIGT. Han samlar ved, han eldar, han vet hur ugnen fungerar och sköter den. Efter en viss tvekan och en noggrann genomgång så får jag låna den för att grädda några brödbullar.

Jag känner mig lätt töntig i mina tafatta försök att ta leken på allvar. Men så finns de där glimtarna när jag kommer nära. Nära vadå? Ja, inget och allt… frånvaron av mitt eget tyckande och dömande, närheten av en samvaro med människor som jag aldrig träffat förut.

Att ta leken på allvar blir också att ta sina lekkamrater och medmänniskor på allvar. Att ta på allvar det en annan människa ger och skapar ur sig själv in i leken. Att se varandras goda intentioner, allas vår vilja till närhet, spänning, skratt, till LIV helt enkelt.

RÖVARE I NYKÖPING

Äventyr i Rövarborgen med Tillitsverket! 190 barn och 40 pedagoger i Nyköping klev modigt in genom borgdörren i omgångar. Några av rövarna fick inte komma in till inre borgården där Rövarhövding Ingeborg höll till. Rövarhövding Ulf var mäkta förgrymmad över denna orättvisa men fick hjälp av sina rövare att öva mod kraft och snabbhet. Barnen hade många förslag på hur. Det sprangs och spändes muskler, det sjöngs om farliga djur och så kämpades med repet i en kraftfull dragkamp. Nu var det dags!
Här kommer vi, här kommer vi, här kommer vi, ropade rövarbarnen och Hövding Ulf och klev in till Rövarhövding Ingeborg. Nu kämpades för att visa vilka som var starkast. Kampen med repet inleddes, det drogs av alla krafter och ibland vann Ingeborgs rövare och ibland Ulfs. Men något händer!
Borgtrollet dyker upp och tar fruktkorgen med all festfrukt. Vad gör vi nu? Nu kan vi inte kämpa mot varandra. Nu måste vi gå samman och hjälpas åt för att få fruktkorgen tillbaka till festen.
De modiga klev försiktigt fram till trollet för att snällt be om korgen, några ville ge vackra blommor och stenar men det som bäst hjälpte var när vi dansade med de vackra slöjorna som skimrade i luften.
Trollet gav korgen tillbaka och vågade sig på att komma ner för att vara med när vi deansad och sjöng av glädje för att vi alla kunde vara tillsammans i styrka och fred.
Tack alla fina modiga äventyrliga barn och pedagoger för er leklust.

I leken är vi alla ett

Äventyrsdans och kakbak för barn och unga med funktionsvariationer, 9 april

Det är så glädjande att ta emot barnen som kommer till våra funkisdagar. Att mötas här ute på Ingarö har nämligen sin särskilda betydelse. För det första möts barnen av skärgårdsnaturens krafter: backar, klippor, hällar, vindar, ljus. Bara en sån sak, att möta naturkrafterna, inleder vår lekfulla dag på ett fint sätt. Sedan, i både kontrast mot och samspel med naturen, kliver vi in i dans och lekrummet. Med fönster mot havet, den vackra vedugnen som sprider värme kyliga vårvinterdagar och med det höga taket som en sal uppstår en särskild stämning. Därinne blir det tyst och spännande. Förväntansfull sätter vi oss på golvet och leker Den gyllene bollen. En tyst lek. Alla får bollen och säger sitt namn. Lyssna och säga. Allt blir högtidligt på något sätt. Sedan reser vi oss och dansar och sjunger Soltrumman. Vad kan väl vara bättre än att bjuda in solen i rummet. Vi klappar, virvlar, dansar, stampar, sjunger… I allt snabbare takt. Sen fortsätter lekarna med dans och en äventyrslek där allt kan hända. Barnen kommer med fantastiska ideer hur vi ska göra. Vi reser på en flotte över havet till ett annat land. Vi har nämligen blivit bjudna på prinsessans och prinsens bröllop. Vågorna gör att vi tumlar runt och knuffas runt på flotten. Till sist kommer vi fram till land. Där börjar ett äventyr där vi balanserar på stockar över vatten, klättrar i berg och kommer in i trollens grotta. Vid en dimhöljd äng får vi möta älvorna och vi dansar med slöjor till deras musik. Musiken tystnar och mitt på ängen avslöjar sig älvornas skatt. Vi samlas och beundrar det vackra. Skatten blir en en gåva som vi ska ge till bröllopsparet. Vi skyndar oss till slottet där festen redan börjat. Högtidligt böjer vi på knä framför brudparet och ger gåvan till dem. Vi kommer sedan till kungliga garderoben där vi klär oss till kungligheter. Barnen blir modiga riddare och vackra prinsessor. Alla dansar vi runt i rummet.

Det berör att märka vilken närvaro barnen har och att de tar leken på sådant allvar. Mitt i leken märker du inte det där med variation eller hinder. Då är alla ett och vi har väldigt roligt. Jag upplever att det är själva syftet med leken.

Men det är inte slut ännu. Efter vårt äventyr går vi över till Hönan och Äggets vedugnsbageri och bakar cupcakes. Vi blandar, rör om, gräddar, spritsar och till sist står där de vackraste cupcakes man kan tänka sig. Dagen avslutas med fika.

Det är alltid ett särskilt ”hej då” efter dessa tillfällen. Dessa speciella barn lämnar ett särskilt avtryck efter sig och bilden av dom stannar kvar i hjärtat. Nu längtar vi fram till funkislägret i början av juli.

Tänk att bara springa för att det är kul

Tänk att bara springa för att det är kul. Det är vad vi gör på Naturleken. Vi ska dit och vi springer och sen går vi på alla fyra baklänges upp för en svår brant och det känns alldeles knäppt så jag blir alldeles skrattfärdig. Saker händer en rot en sten är i vägen eller så trasslar jag in mig i Vide sen går vi vidare in i den snåriga skogen. Vi är tillsammans och för barnen är det ett naturligt tillstånd och för mig med bara jag ger mig hän. Att få använda sin kropp att springa och ha kul möta hinder och känna av allt det man klarar av. Och se och höra alla barnen som försöker och utmanar sig. Det är underbart. Att få röra sig springa och vara tillsammans med andra bara för att man tycker det är roligt. För det är inte riktigt samma sak om jag skulle ge mig ut själv eller med någon enstaka följeslagare. Det blir inget gammalt vanligt invant utan vi tar oss hela tiden vidare till nästa äventyr. Som att komma fram till det mäktiga havet och mötas av naturens krafter och förundras. Jag önskar innerligt att fler får vara med om detta mäktiga sätt att vara människa.

Comment

Lekbloggen

I vår introducerar vi LEKBLOGGEN där vi blandar reflektioner, berättelser och kunskapande om lek och skapande med inspiration hämtat ur våra erfarenheter och möten under vårens och sommarens verksamheter.

Välkommen att följa, dela och reflektera.

Comment